Judiska rötter – en mosaik av min farmors släkt – familjen Slomann

Under min barndom hörde vi inte så mycket om min farmors släkt. Det hängde ett porträtt av Sally Slomann i vår matsal. Men då visste vi inte vad han hette – bara att det var någon från min farmors släkt. Vi pratade också med viss stolthet om våra judiska rötter i termer av halvjude, kvartsjude och åttondels jude. Vi hörde att min farmors bröder flydde till Sverige under andra världskriget, men att min farmor stannade i Danmark. Min pappa pratade också mycket om en cykelsemester i Tyskland på 30-talet. Att han hade svårt att få plats på vandrarhemmen, och att han upplevde att det var på grund av sitt utseende. Han återkom ofta till det. Min pappa var mycket historiskt intresserad och läste mycket om Hitler och andra världskriget. Min son Jens har ofta undrat över att min pappa vågade åka till Tyskland på 30-talet. Det var därför extra roligt när jag hittade ett brev som min far skrev till sin syster i augusti 1938 precis när han hade kommit tillbaka från sin semester i Tyskland. Han var då 20 år gammal och andra världskriget var ännu inte en del av vårt kollektiva medvetande.

Margrethe Fogh – min farmor

Min farmor Margrethe Fogh (1889-1968), föddes som Margrethe Slomann i Köbenhavn.

Hennes mor Petra Slomann (1858-1931), föddes som Petra Antoinette Andresen i Nyköbing Falster.

Hennes far Carl Victor Slomann (1853-1919) föddes i Horsens. Båda hans föräldrar, Sally Slomann (1809-1878) och Rosalie Slomann (1820-1894), född Heilbuth, var judar.

Sally Slomanns föräldrar var Wulff Salomon (1769-1842) och Sara Marie Salomon (1785-1858), född Oppenheim, var också judar.

Sally Slomann föddes som jude med namnet Schlaugme Salomon – men ändrade sitt namn till Sally Slomann i samband med att han 1831 döpte sig som kristen.

Det är alltså genom min farmors pappa vi har judiska rötter.

Familjen Slomann

Jag var tveksam till hur det skulle gå att få fram information om min farmors släkt. Jag hade ett handskrivet släktträd med några noteringar samt ett antal brev, som jag fick med mig när vi tömde huset i Nakskov. Men utöver det hade jag inget. Det visade sig dock att det fanns mycket på internet. Det verkar vara en familj som har satt avtryck på olika sätt och det blev lite av en upptäcktsresa jag gav mig ut på.

Jag hittade tidigt en text på Dansk Jödisk Museums webbplats om Wulff Salomon, min farmors gammelfarfar (tipoldefar).

Det fanns även bilder både av min farmors far Carl Victor Slomann och min farmors farfar Sally Slomann, på Det kongelige biblioteks digitale billedarkiv.

I Dansk Bibliografisk Leksikon fanns ett enkelt släktträd och om släkten stod det:  Slægten Slomann, hvis navn er en variant af navnet Salomon, kom til Danmark omkring 1800 med Wulf Salomon der efter at have ejet forskellige gårde 1809 slog sig ned som brygger i Odense.

Carl Victor Slomanns bror, Emil Slomann har dessutom en sida på danska Wikipedia.

En dag fick jag även träff på P.S. Kröyers Industriens mänd.  Viljo och jag såg tavlan på Skagens Museum 2019, där det var en särutställning med flera liknande tavlor som P S Kröyer gjorde på uppdrag. Jag visste inte då att min farmors pappa Carl Victor Slomann var med på bilden som nummer 16.

När jag testade att söka på min farmors namn, Margrethe Slomann, fick jag träff i en bok som handlade om den kände norska författaren Amalie Skram. Senare fick jag även fram ett brev som Amelie Skrams dotter har skrivit till sin mamma. Det visade sig då att dottern, Johanne Skram, bodde hos familjen Slomann medan Amalie Skram var i Paris. Genom Johanne Skrams brev till sin mamma, där hon bland annat berättar om sin julafton hos familjen Slomann 1895, fick jag plötsligt en inblick i min farmors barndomshem. En märklig och nästan surrealistisk upplevelse.

Om släkten Slomann i Dansk Biografisk Leksikon 1979-84:

Wulff Salomon (1769-1842)

Wulff Salomon, som föddes i Hamburg, flyttade till Danmark omkring 1802. Han bodde bl.a. i Odense, där han startade ett bryggeri. Wulff hade tre bröder som också bodde i Odense.

Dansk Jödisk Museum skriver:

I det først mandtal over jøder i Odense udfærdiget i henhold til Anordningen af 29. marts 1814 er Wulff beskrevet således:

” Wulf Salamon er gift og har Børn. Denne tilhører en stoer Gaard og Ølbryggerie heri Odense, er bekjendt for en meget velhavende Mand, og har en betydelig Næring. Denne ansættes til 1ste Klasse.”

Så han var altså en første klasses borger med deraf følgende skattepligt.

1823 flyttade han tillbaka till Hamburg och var där fram till 1834, där han åter flyttade till Danmark och bosatte sig i Köpenhamn, Nytorv 116.

Wulff Salomon dog 1842 i Köpenhamn. Han bodde då på Rådhussträde 43. Han begravdes på den mosaiska begravningsplatsen i Möllegade.

Hans fru, Sara Salomon föddes i Amsterdam 1785 som Sara Marie Oppenheim. Hennes syster Betty Schwartzbrem, född Oppenheim, bodde också i Odense.

Wulff och Sara fick 7 barn, varav en av dem var Sally Slomann.

Sara Salomon dog 1858. Hon döptes precis innan hon dog. Dansk Jödisk Museum skriver:

På sit dødsleje blev hun døbt den 10. marts 1858. I kirkebogen for Vor Frue sogn er indført følgende:

 ”Den 10.Marts døbte Pastor Warburg Enkemadamme Sahra Salomon født Oppenheim af den jødiske Troesbekjendelse, Stormgade 186. Hun er født den 19. November 1785 og erholdt i Daaben Navnet Sahra Marie. Hun døde et Kartier efter Daabshandlingen. Som Faddere vare hendes her tidligere døbte Børn tilstede, nemlig Grosserer Sally Slomann, Jomfru Elisabeth Marie Salomon og Madam Johanne Christine Jacobi født Salomon.”

Imidlertid er hun i samme kirkebog indført som død dagen forinden, altså den 9. marts 1858. Hun blev begravet på Assistens Kirkegård og der blev udstedt et gravskøde gældende i 100 år.

Wulff Salomon köpte Vår Herregård i Nordjylland och hade den 1809-1810. På Wikipedia kan man läsa om gården.

Vår er en gammel hovedgård, som nævnes første gang i 1450. Gården ligger 3 kilometer sydvest for fiskerlejet Staun ved Limfjorden og 3 kilometer nord for Farstrup. /…/ Hovedgårdens nuværende ejere benytter stavemåden Waar. Navnet er i flere sandstensrelieffer fra gårdens bygninger stavet Wore eller Woer og på gamle kort Vorgaard. Navnet kommer af det gamle ord Vara, der betyder udmark. /…/ Foruden kvægbrug og fiskeri havde godset en indbringende færgefart mellem Staun og Attrup i Han Herred. Uden for gårdens port findes stadig den gamle rejselade, hvor de rejsende kunne overnatte, når de ventede på færgen

Sally Slomann (1809-1878)

Min farmors farfar, Sally Slomann, hedde från födseln Schlaugme Salomon. Hans föräldrar, Wulff och Sara Salomon, var båda judar. Han ändrade sitt namn till Sally Slomann i samband med att han döpte sig 1831. Han var då 21 eller 22 år gammal. Han var inte ensam om att döpa sig. Dansk Jödisk Museum skriver:

5 af Wulff og Saras børn blev døbt som voksne. 2 af sønnerne ændrede i den forbindelse efternavnet til Slomann.

Möjligen var de påverkade av dåtidens syn på judar, som bl.a. ledde till våld och ödeläggelse i Jödefejden 1819. På Danmarkshistorien.dk från Århus universitet skriver de om Jödefejden 1819:

I september 1819 begyndte håndskrevne plakater at dukke op i København med opfordringer til at gå imod jøderne. Selv om plakaterne hurtigt blev revet ned fra husene og konfiskeret af politiet, udartede det sig snart til voldsomme overfald på jøder og jødiske butikker, der senere fik navnet Jødefejden. Militæret blev indkaldt, og der blev slået hårdt ned på optøjerne, men urolighederne bredte sig også til andre danske byer og fortsatte et stykke ind i 1820. Overfaldene var et chok for det jødiske samfund, som var vant til at leve relativt beskyttet i Danmark sammenlignet med andre europæiske lande.

Dansk Jödisk Museum skriver om familjen Salomons erfarenhet av jödefejden:

De fire brødre Salomon ender alle i Odense./…/
Den næstældste af brødrene, Israel (ca. 1768-1826), fik borgerskab i Odense som handelsmand 29. marts 1809. Han var en af de 3 jøder, der i ”Jødefejden” 12. september 1819 fik smadret og plyndret sin butik.

Sally Slomann blev gift med Rosalie Slomann (1820-1894), född Heilbuth. De fick sju barn, men det är bara fyra av dem jag har hittat något om: Therese Slomann, Carl Victor Slomann, Emil Slomann och Herman Slomann.

Therese Slomann (1849- ) blev gift med Andreas Engelhardt, men det ser inte ut som de fick några barn. Det är hon som kallas ”Tante Therese” i Johanne Skrams beskrivning av julen hos familjen Slomann 1895. Therese finns också med på bild nedan tillsammans med sin mamma.

Dansk Jödisk Museum skriver om Sally och Rosalies son, Emil Slomann (1855-1904):

Emil Slomann (1855-1904) blev en kendt skolemand med egen skole. Hans skole var en af de første, der havde sløjdundervisning på fagplanen. Han var medlem af Frederiksberg Skolekommission 1896-1902, de sidste 4 år som formand. Hans virke medførte, at han fik en vej på Frederiksberg opkaldt efter sig: Emil Slomannsvej.

På Wikipedia kan man bl.a. läsa detta om Emil Slomann:

Efter sommerferien 1889 indviedes skolens nye bygning Jakob Dannefærds Vej 3, Frederiksberg. Skolen hed nu Slomanns Latin- og Realskole. Slomanns undervisning og ledelse af skolen prægedes af de samme egenskaber, som rektor Krarup havde fremhævet hos ham: Nænsomhed og kærlighed til det behandlede stof, intensitet og tankeklarhed og human samfølelse med eleverne. Han ønskede vel intet eksamenspiskeri, men fordrede dog, at alt det faktiske i et pensum skulle læres. Det opdragelsesideal, han satte sig, og de fremragende lærere, han knyttede til sin skole, gav den på mange måder et mere moderne tilsnit end de fleste højere skoler i samtiden.

Emil Slomanns son, Vilhelm Slomann (1885-1962), var direktör för Kunstindustrimuseet från 1923 till 1949 och kom att betyda mycket för museets utveckling. Han har också skrivit ett antal böcker. Från 1943-45 var han flyktning i Sverige.

Dansk Bibliografisk Lexikon skrev om Vilhelm Slomann:

S. blev student fra Slomanns skole, cand. mag. 1912 i historie, engelsk og fransk, rejste 1912 med støtte fra Scandinavian American Foundation til USA og blev Bachelor of Library science i Albany 1914. 1914–15 var han underbibliotekar ved Kbh.s kommunes biblioteker og sekretær 1915–19 ved det danske Røde kors’ bogkomité. For at skaffe krigsfanger bøger stiftede S. Bellibria (bellum: krig, liber: bog). Han ledede det daglige arbejde og rejste i de krigsførende lande for at få fangebibliotekerne i orden.

1923 valgtes S. til Kunstindustrimuseets direktør og gennemførte med stor dygtighed og under vanskelige økonomiske forhold i samarbejde med arkitekt Kaare Klint ombygningen af Frederiks hospital til museum. Efter genåbningen 1926 øgede S. kvaliteten i samlingerne gennem betydelige indkøb, især af møbler og tekstiler, for midler skænket af Ny Carlsbergfondet eller Selskabet Kunstindustrimuseets venner. 

Sally och Rosalies tredje son, Herman Slomann (1860-1929) studerade först kemi, men var tvungen att uppge det p.g.a. av färgblindhet. Han blev senare läkare och en framstående ortoped. 1901 startade han en privatklinik och behandlade genom åren många av de patienter som i början av århundradet drabbades av den stora barnförlamningsepidemin. 

Dansk Biografisk Leksikon skrev om Hermann Slomann:

S. var med sin klare og skarpe logiske intelligens og iagttagelsesevne en idérig og forskende ortopæd, i besiddelse af stor opfindsomhed og teknisk snilde når det gjaldt om at udfinde den for vanskelige tilfælde mest effektive behandlingsplan. /…/ På grundlag af S.s patientmateriale og prægede af hans ortopædiske synspunkter udarbejdede flere af hans elever, foruden mindre arbejder, også værdifulde disputatser.

Carl Victor Slomann (1853-1919)

Min farmors pappa Carl Victor Slomann föddes i Horsens. Hans föräldrar, Sally och Rosalie Slomann, var båda judar.

I Kraks Blå Bog från 1910 kan man läsa att Carl Victor Slomann tog studenten 1870 och därefter utbildade sig till byggnadsingenjör i Zürich och Dresden.

Han var direktör for Christiansholms Fabriker från 1888 till 1918.

Köbenhavns Stadsarkiv skriver om Christiansholms Fabriker:

Christiansholms Fabriker lå 1878-1880 på Christiansholms Ø. Aktieselskabet Christiansholms Fabriker blev stiftet 25.6.1880 som et saltfremstillingsfirma med kontor i Nyhavn 69 , men overgik senere til at være en handelsvirksomhed for olie, kul, koks og salt.

Han blev gift med Petra Slomann, född Andresen. Det fick tre barn: Erik Slomann, Margrethe Slomann (min farmor) och Aage Slomann.

Enligt en folkräkning från 1906 bodde familjen på Österbrogade 116 i Köpenhamn. Hushållet bestod av Carl Victor 52 år, Petra 47, Erik 18, Margrethe 16 och Aage 14 samt två kvinnor (tyende) på 30 och 22 år.

Familjen flyttade senare till Österbrogade 132, vilket också är den adress som anges i Kraks Blå Bog från 1910.

Från 1900-1908 var Carl Victor Slomann medlem af Borgerrepresentationen i Köpenhamn.

Carl Victor Slomann finns med på P S Kröyers ”Indistriens mänd (1903-04) som nummer 16.

Omkring 1900 skulle man ändra reglerna för barnarbete i Danmark. Hittills hade det varit möjligt att anställa barn i industrin som endast var 10 år gamla. Man ville ändra det till 14 så barnen istället kunde gå i skola. Det fanns motstånd från vissa industriledare. Men Carl Victor Slomann argumenterade för och tryckte på vikten av att barn fick utbildning. I Danmarkshistorien.lex.dk kan man läsa:

De fleste fandt dog, at skolegang var vigtigere end arbejde, og flere anså det for nødvendigt at bryde med princippet om den personlige frihed og lade samfundet sætte lidt snævrere grænser på dette område, fordi, som direktør Carl Slomann udtrykte det, „samfundet har interesse af, at børnene får en god opdragelse, selv om forældrene af snæversynethed skulle foretrække, at børnene fik lejlighed til at tjene penge”.  (Danmarkshistorien.lex.dk)

Det blev sedan en kompromiss, där det blev möjligt att anställa barn i industrin som var 12 år gamla enligt beslut i Rigsdagen 1901.  

Petra Slomann (1858-1931)

Min farmors mor Petra Slomann föddes som Petra Antoinette Andresen i Nyköbing Falster. Hon var den första i släktledet som inte var jude.

Carl Victor och Petra fick tre barn: Erik Slomann, Margrete Slomann (min farmor) och Aage Slomann.

Erik Slomann (1888-1972) vet jag inte så mycket om. Han bodde i Köpenhamn och arbetade med försäkringar.

Aage Slomann (1891-1970), var kemiingenjör och arbetade i Danmark (1914-1918) i Bordeaux (1919-1920) och i New York (1920-1931). Han flyttade tillbaka till Danmark och fick en överordnad tjänst på Colgate-Palmolive i Köpenhamn (1932-1956). Han var mycket intresserad av parapsykologi och undervisade och skrev en del artiklar om ämnet. Det visade sig också att han var engagerad i ett japanskt brädspel, ett s.k. Go spel. Enligt Franco Pratesi har Aage Slomann skrivit :  ”en interessant instruktionsbog : I-Go. The National War Game of Japan, udgivet af Milton Bradley i 1931 og solgt sammen med deres Go-spil.” (Franco Pratesi: Aage Slomann – en pionär fra New York og Vesterbrogade)

Både Erik och Aage Slomann var gifta, men fick inga barn. De var i Nakskov och hälsade på ett par gånger, så jag kommer ihåg dem.

Min far Henrik, som föddes 1918 och min faster Lisbet från 1916 var Carl Victor och Petras enda barnbarn. Min far var bara ett år när hans morfar Carl Victor dog 1919. Däremot levde hans mormor Petra till 1931, min pappa var då 12 eller 13 år.

Jag har hittat några brev där det framgår att min pappa och hans mormor hade en fin relation. Det är något kärleksfullt vid det faktum att dessa brev bevarades och jag kan läsa dem nästan 100 år senare.

Mormor skriver ett vykort till Henrik på hans fyraårsdag 1922.

Til lille Henrik paa hans 4 Aars Födselsdag. Far maa bytte Seddelen og saa maa du putte i Sparebössen.

Käre lille Henrik, Tillykke til din Födselsdag, lad mig se, du blir en rigtig god og flink Dreng i det nye Aar. Du får nok en dejlig Dag, jeg ville gerne väre med lige fra Morgenstunden. Jeg er vis paa at du brander 4 Lys i Kringlen paa morgonbordet. Et Kys til dig og Lisbet fra Mormor. (daterad 22-7-22)

Det finns också flera brev från min pappa till sin mormor där han livligt och i detalj berättar om sina upplevelser. Det finns sammanlagt tio brev – här kommer några av dem:

Käre Mormor Har Mor fortalt dig at der er et Skib sunget i Havnen. Men jeg vil fortälle om det. Nogle Meter fra Bolvärket ligger Skibet Frigga og i Forstavnen er en Dykkerbaad töjret, i Bagstavnen er en anden Dykkerbaad, og et Par Decimeter fra Land ligger en Tömmerflaade. I hver Dykkerbaad er der tre Mänd. Den ene holder Luftslanger den anden drejer rundt saa der kommer Luft till Dykkeren. Den tredje aflöser ham der drejer rundt. Paa Tömmerflaaden er der seks Mand, nu skal jeg fortälle dig hvad de bestiller, nogen Gange kan man se noget af Kassen som kommer til Syne i Vandoverfladen, saa löber de hen og fisker det op med Baadhager. Vi er kede at du ikke kommer i Paasken. Jeg er ved at bygge en Fästning. Hilsen fra Henrik. (Varden d. 28-3-1928)

Käre Mormor Tak for Billeten til det Konglige Teater. Du skrev, at jeg skulde sende dig mitt Önske til Onkel Erik; men jeg skriver det til dig. Det var et Sporskift og runde og lige Skinner. Vi har det godt alla sammen. Det gaar udmärket i Skolen. Lisbet har laant nogle gode Böger af Grete Jensen. Du kan tro, de er gode, de er allesammen af Jules Verne de heder Den hemmlighedsfulde Ö, Det sorte Indien, Fem Uger i Ballon, Kaptajnen paa femten aar og Slottet i Karphaterne. Hils Fru Selmen. Jeg skal Hilse fra os allesammen. Hilsen fra Henrik (Varden d. 28-10-1928)

Käre Mormor Tak for Cokoladen, men jeg havde ikke megen Gläde af dem for jeg kan ikke li fylte Cokolader, men hvis du vil göre mig en Gläde med Cokolade uden noget i, og heller ikke Mandelcokolade for det kan jeg ikke li. Igaar legede vi Matroser paa et Krigskib og sköd de Svenske Skibe i sänk. I skolen er vi ved at lave en Sporvogn i Slöjt Huse og mange andre Ting. I Söndags var jeg i Kosmorama, og saa Lederströmpe, og var en Tränsel af Börn. Lisbet er flitig med at öve sig. Jeg vil gerne läre at spille. Hilsen fra Henrik. (brevet är odaterad)

Käre Mormor Tillykke med Födselsdagen. Du kan tro at vi har leget godt idag. Jeg var en klog Tyv og Lisbet var en dum Politimand. Lisbeth skulle hente Aflösning saa legede vi at hun laaste men det gjorde hun ikke da hun saa var gaaet sin Vej stak jeg af og löb ned af Legevejen og vidare ud paa Vejen med Lisbet i Hälene dengang blev jeg fanget ind igen. Men anden gang slap jeg lös da jeg saa havde löbet lidt kaldte Mor og vi kunde ikke lege mer. Til Lykke med de 71 aar Hilsen fra Henrik. (Brevet måste vara från 1929)

Käre Mormor Tak for Bukser, de er dejlige og passer mig storartet. Jeg gaar i Vandet paa Marienlyst og lärer at svömme af Bademester Rasmussen. Det er smadder kedeligt at gaa i Kursus. Haletudsen har lange Bagben /tegning af en haletudse/ Du ser en foran det jeg nu skriver, det er ikke en af de störste. Jeg har lavet et Gevär, der rigtig kan skyde. Du kan vel ikke forstaa, hvordan jeg bärer mig ad med det; jeg slaar en af mine Legetöj Kanoner fast paa en Stok og binder en snor i den anden Ende. Kugler laver jeg af Trä her ser du en af dem /tegning af en kule/ formindsket. Vi har väret inde og se Safari Filmen om Löven Simba; du kan tro, den var god; man saa Negerne jaga Simba Elefanter i Massevis ,Skovbrand, Löveunger, Krokodiller, lange Muldyr og Kamelkaravane ustyrlige Kameler, der rystede deres bagage til alle Sider; Bärekaravaner, Näsehorne, nyfödte Elefantunger, Negere der dansede, en Neger med et Halsband af 30 Elefant Haler. Biler der langsomt körer hen ad stenede Veje, de vader over Floder, der vrimler af Krokodiller, Löver der slikker Solskin; Strudse der farer hen ad Steppen, Giraffer, Antiloper i Massevis, Gaseller, Gnuer, Lövens Gnujagt, Sebraer med Föl. Afrikanske Landskaber, Bjerge med Sne paa Toppen, Flodheste der bliver jaget af indfödte Harpunerne angiver– Byttes vej. Hilsen fra Henrik (19 juni 1929)

Margrethe Slomann (1889-1968)

Min farmor Margrethe Fogh föddes som Margrethe Slomann i Köbenhavn.

Hennes dopattest visar att hon döptes i juni 1889, men att hon lämnade Folkekirken i maj 1913. Min farmor och farfar blev gifta i juli 1913. Både min farmor och farfar var ateister, och det var ingen präst vid deras begravning.

Min farmor och farfar var de släktingar vi umgicks mest med och de var nästan alltid hos oss på julafton. Jag har många goda minnen från deras besök och det var inte riktigt jul om de inte också var där. Vi fick alltid böcker i julklapp. Det är väl också det minnet jag har – att både min farmor och farfar läste mycket. Ett år fick jag Jane Austens Stolthed og fordom. Den var jag mycket förtjust i. Min farmor gick i gymnasiet, vilket nog var lite ovanligt för kvinnor på den tiden. Hon tog dock aldrig studenten. Hon var för nervös för att gå upp till examen. Jag minns henne som en intellektuell kvinna och jag föreställer mig att det var en av de saker hon delade med min farfar. Att läsa och samtala om böcker. Sedan tror jag också de gick en del promenader i naturen. Jag har ett minne av att hon sov en stund mitt på dagen – och att det helst skulle vara ute. Kanske var det vid en påsk när de kom och hälsade på att hon låg vid källardörren med benen inne och huvudet ute. Hon har nog varit en kvinna med en stark vilja.

Min farmor och farfar fick två barn, Lisbet, som föddes 1916 och min far Henrik från 1918. De bodde i Helsingör, där min farfar var lärare på Helsingör Gymnasium. De flyttade till Kolding 1929 då min farfar blev rektor på Kolding Gymnasium. 1947 flyttade de till Roskilde, där min farfar blev rektor för Roskilde Katedralskola. Så länge barnen var små hade min farmor en uppgift och om jag utgår från min fars brev till sin mormor så var han en glad och obekymrad pojke, som var upptagen av att leka. Jag tänker att hemmet nog har varit rätt så harmoniskt.

Jag tycker också att man ser på bilden nedan att hon var förtjust i sina barnbarn och njöt att vara tillsammans med dem. Sedan kan jag tänka mig att det kommer en tid där en kvinna utan arbete och yrkesroll kan bli frustrerad. Hon hade nog perioder där hon hade det svårt.

Min pappa sade i sitt tal på min farfars begravning, där han pratade om olika perioder i min farfars liv:

”Fra en noget senere dato kommer billedet af en ägtemand for hvem det at forsöge at indrette tilvärelsen, så den var i overensstemmelse med mors önsker, var en livsopgave og en bindende forpligtelse for ham”

Min farmor dog i slutet av april 1968 och min farfar dog året efter i slutet av augusti 1969. Min farfar var mycket ledsen när min farmor hade dött. Han bodde då hos oss i Nakskov i en månad. Men han levde också upp efter hennes död. Han reste till Italien på egen hand och han köpte också en stereoanläggning. Resan till Italien var för att återse några av de ställen han hade varit med min farmor. Min farmor och farfar var också på en lång resa till Spanien 1953. Det finns en liten rapport från resan.

En julafton hos familjen Slomann 1895

Det är speciellt att få en glimt av min farmors barndomshem genom Johanne Skram, som i ett brev till sin mor beskriver sin julafton hos familjen Slomann 1895. Johanne Skram bor hos familjen Slomann medan hennes mamma Amalie Skram är i Paris. Johannes pappa, Erik Skram, bor i en lägenhet i närheten och är också med denna julafton.

Johanne Skram skriver (med hjälp av sin far), ett brev till sin mor Amalie Skram i januari 1896:

Kære Mamma Glædeligt Nytår. Mange Tak for den dejlige store Pariserdukke, som kan gå, og for Uret. Når Du kommer hjem igen, skal Du gemme Pariserdukken, når jeg ikke leger med den, for der er små Huller i hendes Strømper, og de skal være der, men jeg kan let komme til at rive dem i Stykker, og det ser ikke så pænt ud, når de bliver stoppede. Af Fru Slomann fik jeg en Dukkekyse til Ingeborg og Kop til at drikke af, hvorpå der stod J, men Kysen gav jeg til Pariserdukken, for Ingeborg har en stor Filthat og oven i Købet en Stråhat. Og så har jeg fået af Erik og Åge Rødhætte som er en Dukke, og har en Kurv på Armen. Af Margrete fik jeg slet ingen Ting. Af Hr Slomann fik jeg en Billedbog. Af Pappa fik jeg Grims Æventyr og Historien om Konen i Muddergrøften. Af Alma fik jeg en lille Flaske og en Dukke og et Glas og af Thora – det er også en Pige – fik jeg en Chokoladecigar. Af Christiane fik jeg en lille Krukke med Sukkerkugler. Af Fru Ida Hansen fik jeg en Dukke, som hedder Gerda, fordi den Gerda, jeg fik af Bjørnson og Fru Bjørnson er gået i Stykker. Fru Slomann gemmer Pariserdukken, men jeg får den frem en Gang imellem. Og jeg har fået en Kåbe af Fru Ida Hansen og en Hat, men Hatten var for lille.

Så fik jeg en pæn Kurv af Johanne Achen og af Tante Therese (det er Åges og Margrethes og Eriks Tante) en Kurv med Godter. Af Achemor fik jeg noget Kjoletøj og også af Marie Thiele.

Det man kan utläsa här är att Johanne får julklappar av alla, även av tanter och pigor. Det känns som att alla har tänkt på den lilla flickan som antagligen saknar sin mor. Men ”Af Margrete fik jeg slet ingen Ting”. Min farmor var den enda som inte gav henne något. Min farmor var sex år – och Johanne Skram lika så. De var födda samma år. Det är inte lätt att veta hur mycket vikt man skall lägga vid detta. Men det är ändå intressant. Det kan ju tänkas att Margrete inte alltid tyckte att det var så roligt att ha Johanne boende och att det var hennes sätt att markera det.  

Erik Skram skriver om samma julafton i ett brev till sin fru 31 december 1895:

Vor Juleaften hos Slomanns var god. Der var mange Gaver og megen Henrykkelse hos Børnene. Dukken Anita fra Dig var sikkert la pièce de résistance. Tilsidst var Småen ene tilbage hos os voksne, medens de andre Børn blev klædt af. Hun dansede da ene med udbredte Arme rundt om Juletræet og sang: ”Højt fra Træets grønne Top” og lod som om hun var med i en hel Kæde, og hun fortsatte Dansen ind gennem Spisestuen rundt om det store Bord. Hun svang sig yndefuldt og let på Tå, og jeg havde blot det ene Skår i den Lykke det var at se hende, at denne Alfedans ikke foregik i hendes eget Hjem med kun de to glade og mod Lykken taknemlige Forældre som Vidner. Nu kommenterte den tørre Slomann hendes bedårende Glæde med Ord, der passede som Lyden af en Fejekost i en Fløjtesolo.»

Småen är Johannes smeknamn. Erik Skram beskriver Carl Victor Slomann med en lätt kylig distans, men med en formulering som ändå är rätt så rolig: ”Nu kommenterte den tørre Slomann hendes bedårende Glæde med Ord, der passede som Lyden af en Fejekost i en Fløjtesolo.”  Man kan undra varför familjen Slomann öppnar sitt hem och låter Johanne Skram bo hos dem. Jag har inte hittat någon beskrivning av hur Erik Skram och Carl Victor Slomann kände varandra. Erik Skram var barndomsvän med Holger Drachman, gick i gymnasiet med I P Jacobsen och var en del av kretsen kring Georg Brandes. Jag har dock inte sett något som tyder på att Carl Victor Slomann var en del av samma miljö. Däremot har jag läst brev, där det framgår att Johanne och min farmor gick i samma skola.

Erik Skram skriver i ett brev till sin fru 16 december 1895:

Der er ikke Tvivl om, at hun har det godt hos Slomanns, og de der ude véd intet andet end at hun er lutter Glæde, men kommer hun så alene med mig, er der en så rørende Henrykkelse og febrilsk Agtpågivenhed på, at intet Minut tages fra Opholdet i Klassensgade og nu og da lidt Gråd og Klage

Lite senare i samma brev citerar han Johanne, som beklagar sig över situationen:

”Ikke sandt Pappa, når nu Mamma kommer hjem, så rejser Mamma ikke mere bort igen, for nu må jeg ikke mere bo hos fremmede – jeg har to Gange boet hos andre, Pappa, det skal jeg aldrig mere, vel? Det er slet ikke morsomt, Pappa.”

När Amalie Skram kommer tillbaka från Paris i början av februari har Johanne fått scharlakensfeber och är kvar hos Slomanns i nio veckor eftersom hon måste stanna inne. Amalie Skram hälsar på henne varje dag. Kontakten mellan familjerna verkade fortsätta och den 25 juni 1898 håller Amalie Skram middagssällskap till Johannes ära och bjuder Johannes vänner Slomanns och några andra. Johanne Skram blev så småningom själv författare och skrev bl.a. filmmanus till Gatans barn (1914 i regi av Victor Sjöström) och När konstnärer älska (1915 i regi av Mauritz Stiller)

Amalie Skram valde att bli författare i en tid där det var svårt för kvinnor att kombinera familjeliv med ett arbete, vilket också resulterade i att hon fick allvarliga psykiska problem och var inlagd på psykiatriskt sjukhus 1894. Hon skrev därefter två romaner om sina upplevelser som patient som båda publicerades 1895. Den ena romanen var en allvarlig kritik av en viss professor Pontoppidan. Böckerna väckte mycket uppmärksamhet samtidigt som det var kris i äktenskapet med Erik Skram. Möjligen var det anledningen till att hon åkte till Paris hösten 1895 och lämnade Johanne hos familjen Slomann.

Henrik Fogh (1918-1997)

Min pappa bodde i Helsingör fram till 1929 och var omkring 11 år när familjen flyttade till Kolding. Han tog studenten 1936. Han blev civilingenjör och fick jobb på Nakskov Skibsvärft 1943. Min far och mor blev gifta samma år och flyttade till Nakskov. De blev boende i Nakskov, där de fick goda vänner och min far fick allt mer ansvar på sitt arbete. Han var underdirektör i många år, men blev senare Teknisk Direktör. Det var goda tider för varvet och Nakskov var en välmående stad.

Från sitt barndomshem i Kolding skrev min far, i ett brev till sin syster, om den cykelsemester i Tyskland han precis har kommit hem ifrån. Det var den 1 augusti 1938 och han hade precis fyllt 20 år. 

Käre Lisbet

En lille Tanke, til dig fra din Broder. Du maa ikke have det särligt morsomt nu i denne Varme, omend det er rart for din /…/, der skal have Ferie nu.

Du havde fulldkommen Ret, med Hensyn til at forudbestille Plads paa de tyske Vandreherberger, det gjorde jeg ikke. I Köln var alt udsolgt, og da havde jeg kört 170 km for at nå frem. Mosel og Rhinen var nemlig egentlig lidt af en Skuffelse. I Stedet for, for jeg saa op og fik min Cykel sendt af Sted. Da dette var besörget, hörde jeg om der skulle väre Brev fra min ven Giese. Men der var lukket. Saa spiste jeg en en formidabel Middag, ved en lille Kafé nede ved Rhinbroerne. Suppe, Kotelet med Grönsager, et Kämpe Krus fin Öl, samt kaffe med Cigaretter 3 Mark. Herefter gik jeg ind paa en lille Dansekafé med Soldater. De blev meget interesserede, da de fandt ud af at jeg var Udländning, og spurgte mig ud om min Mening om Hitler, Tjekoslovakiet og Jöderne. Navnlig det sidste. Her prövede jeg meget forsigtigt, at tage Jöderne lidt i Forsvar, men da jeg kunde märke, at det kunde de ikke lide, og at de blev ligefrem kölige skiftede jeg hurtigst muligt Emne. Det var meget interessant. Og det lader til at Jödeforfölgelserne, er de väldig med paa, men det er jo ogsaa noget de alle kan forstaa. Herfra gik jeg KL.23.40 og löb til Banegaarden og entrade Nattoget til Hamburg. Her kunde jeg ikke sove, og kom paa Engelsk i Snak med en Tysk Danseentusiast. Han var nu ikke morsom. Midt om Natten gik han, og jeg fik et Par Timers Sövn, og vaagnede gnaven, stivfrossen, öm og med en Smag i Munnen af Cigaretter. Lidt Morgenmad virkede betydligt oplivende. Herefter Sporvogn til ”Heim Sodenvind”. Kl. 23 kan de nok faa Plads. Ah tänkte jeg, man skal altsaa bare komme om Morgenen. Her Mödte jeg et Par danske Studiner. De kom löpende henrykte over at se en Landsmand, og da den ene var af samme Type, som jeg mener Frk Carstensen er, trak jeg Vejret betydeligt lettere , da de paa en Tandem, meget slingrende trillade af mod Bremen.

Jeg drev så rundt og saa paa Gaderne og Fisketorget i St. Pauli. Vendte tilbage til Vandreherberget Kl. halvtolv for at väre på den sikre Side. Dog efter at have ventet halvanden Time, var begge Vandreherbergerne udsolgt. Saa tog jeg på Havnerundfarten. Det var väldig sjovt. Og der var en väldig god Forklaring til syntes jeg. Jeg vil aldrig glemme, Synet af en stor Kran for fuld Damp ned ad Floden, med et väldigt Bovvand, omgivet af / …/- og Lodsbaade, samt /…/ som Baggrund for det hele ”/…/ Pascal” en stor /…/ båd, mens der over hele floden laa, en kunstig Taage af Rög.

Herfra tog jeg til Hagenbeck, den var helt lavet om siden i var der, bl.a. var den Vej der gik inde under Sporvognen, blevet udfyldt og draget ind. Der var lavet et kämpemässigt frit Anläg for Elefanter. Det var noget af det sjoveste.

Saa tog jeg Nattoget hjem, sov länge inden vi naaede Altona, og den tyske Tolder havde sit Mas med at väkke mig. Hjemkommen Kl. 2.30 Nat, spiste jeg til Aften. (Tak for Födselsdagsgaven og Tak fordi du lagde den Bog frem) jeg sov til kl.12. Lördag Aften sejlede jeg til Hindsgavl. Her stövlede jeg rundt i 2 Timmer i mit Sömandsdress inden jeg fik en Lejlighed til at snakke med Moder. Näste Morgen sejlede jeg /…/ 2 Kufferter en Hattäske og nogle Smaating. Far sad med Rose og Stor /… / og med en Mine som var han ejer af en Lystyacht paa 200 /…/ Vi havde så en Dag ud ad det. Min Ryg svider. Mange hilsner Henrik

Min far verkar inte ta det så tungt när vandrarhemmet i Köln var upptaget. Men det var desto mer märkligt i Hamburg, där han försökte direkt på morgonen, när han var kommit med nattåget från Köln, och sedan igen mitt på dagen. På morgonen fick han beskedet att det antagligen fanns plats om han kom tillbaka kl. 23. När han sedan kom tillbaka redan mitt på dagen, för att vara säker på att få en plats, lät de honom vänta i en och en halv timme, innan han fick reda på att allt var upptaget på båda vandrarhemmen. Jag kan förstå att min far under åren tänkte tillbaka på situationen. Inte minst allteftersom det blev mer och mer känt hur judarna behandlades i Tyskland på 30-talet och under kriget.

Det judiska arvet

Att vara jude år både en fråga om religion, etnicitet och identitet. I danska Wikipedia kan man läsa:

Betegnelsen jøder omfatter både religiøse jøder og dem der identificerer sig som jøder i kulturel eller etnisk betydning. Da den mosaiske tro er blevet koblet sammen med den etniske gruppe, opstår der en del forvirring angående betegnelsen jøde.

Halakha, en religiøst funderet lov, definerer en jøde som en der er barn af en jødisk mor, og alle andre som ikke-jøder. Dvs. at et barn af en jødisk far ikke anses for jøde med mindre barnets mor også er jøde. For nylig har en gruppe liberale jøder brudt med denne tradition og mener nu at enhver der har en jødisk far eller mor eller konverterer til religionen uanset graden af ortodoksi må kalde sig jøde.

På Danmarkshistorien.dk från Århus universitet kan man läsa om judars integration i Danmark på 1800-talet:

Fra 1813 foregik en intens debat om jødernes stilling i det danske samfund. ’Den litterære jødefejde’ fortsatte i årevis med en syndflod af skrifter og skuespil, der afspejlede tidens vigtigste debat om, hvordan samfundet skulle udvikle sig. Skulle jøder og jødedom tolereres på linje med alle andre borgere, eller skulle Danmark være et lukket og kristent samfund? Debatten om jøderne handlede derfor også om fordomme og integration og om retten til at være dansk. I 1819 eksploderede de antijødiske holdninger i vold og fysiske overfald på jøder og jødiske butikker i København. Jøderne blev integreret i løbet af 1800-tallet, men fordommene hang ved, og diskrimination og forskelsbehandling blev båret med ind i 1900-tallet.  

Jødefejden betød, at mange konverterede til kristendommen. Det var et chok, at jøder i Danmark blev udsat for fysiske overgreb, selv efter at have fået tildelt visse borgerlige rettigheder i 1814. /…/ se de mange konverteringer som udtryk for, at jøder stadig blev diskrimineret, og skulle man gøre karriere og have succes, så var det bedre at forlade den jødiske tro.

Men jøderne selv havde også en stærk opfattelse af identitet og følte sig ofte bedst tilpas i andre jøders selskab, og der var også en fastholden ved jødisk identitet og tro. 1800-tallet blev en kæmpe succeshistorie for den jødiske befolkningsgruppe og for det danske samfund. Den formelle diskrimination måtte vige, og med Grundloven i 1849 fik jøderne fulde borgerrettigheder.

Da ’ghettoens’ mure var nedbrudt, og jøderne til en vis grad frit kunne blive en del af samfundet, bidrog de til at skabe det moderne danske samfund. De gik ind i lægevidenskab, journalistik, kunst, mæcenvirksomhed af enhver art, finansforhold og meget andet og blev meget vigtigere for samfundsudviklingen, end deres ringe antal egentlig talte for.

Den största förändringen kom med Grundlagen 1849, där judar i Danmark fick samma rättigheter som övriga medborgare. Det är i spåren av denna utveckling, där judar fritt kunde bli en del av samhället, att man kan se framgångarna för Sally Slomanns tre söner Carl Victor, Emil och Hermann:

Carl Victor Slomann, som blev direktör för en fabrik och bl.a. engagerade sig i frågan om barnarbete. Han argumenterade för att barnen i stället fick möjlighet att gå i skola.

Emil Slomann som startade en skola och arbetade också för att förnya det pedagogiska arbetet. Han föreslog en pedagogisk utbildning för latinskolans lärare och var också medlem av en kommitté som lade grunden till gymnasieskolans pedagogikum.

Herman Slomann, som utvecklade nya ortopediska behandlingsmetoder som behövdes så väl inte minst med tanke på de som drabbades av barnförlamningsepidemin.

Efter dem kom också Emil Slomanns son Vilhelm Slomann, som under många år var direktör för konstindustrimuseet i Bredgade. Museet heter numera Designmuseet.

Jag har känt en viss stolthet när jag har läst om dessa engagerade och framgångsrika personer och kan inte låta bli att fundera på varför vi i min familj visste så lite om släkten Slomann. Emil, Herman och Vilhelm Slomann har alla tre egna artiklar i Dansk Biografisk Leksikon. Det säger något om att de har haft en viss påverkan på samtiden.

När Hitler kom till makten i Tyskland blev det återigen svårt att vara jude. I danska Wikipedia kan man läsa:

I Tyskland fra år 1933 blev jøder offentligt forfulgt af den nazistiske stat, idet antisemitismen var grundstenen i Hitlers ideologi. Jøder blev af Hitler erklæret for nazistatens fjender og syndebukke, som han gav skyld for alt der var gået galt i Tyskland, især den tabte 1. verdenskrig og den fejlslagne tyske økonomi efter 1. verdenskrig. Hitler og nazisterne opfordrede Tysklands befolkning til aktiv diskrimination af jøderne og direkte angreb mod jøder. Dette mundede ud først i Krystalnatten^[14][15], dernæst i optrapning af vold og stadig flere antijødiske love.

Mennesker der af nazisterne opfattedes som jøder, blev af staten frataget deres formuer, derefter boliger og blev stuvet sammen i ghettoer og til sidst i arbejdslejre, hvor nazisterne også indsatte andre etniske mindretal og nazisternes politiske modstandere (som socialdemokrater, kommunister og andre). Jøderne blev frataget retten til at arbejde, retten til at gå i skole og indgå ægteskab med ikke-jøder. I arbejdslejrene og ghettoerne sultede ofrene ihjel eller døde af udmattelse og sygdomme. Desuden tvang nazisterne jøderne til at bære Davidsstjerne på deres tøj, så de nemt kunne bemærkes på gaden. Nazisterne indførte også racistiske love, kendt som Nürnberglovene, hvor jøder opfattedes som en race, groft inddelt efter afstamning i hvor mange procenter af ”jødisk blod” deres kroppe indeholdt: der blev således skelnet mellem ”hel–” , ”halv–” og ”kvartjøder” (etc.) efter hvor mange jødiske forældre eller bedsteforældre vedkommende havde haft.

När jag läser detta kan jag förstå varför min son Jens tyckte att det var konstigt att min pappa vågade ge sig ut på en cykelsemester i Tyskland 1938.

I sitt brev från 1938 skriver min far om judar i tredje person. Han såg inte sig själv som jude då. Men senare i livet har han ofta återkommit till det han upplevde i Tyskland. Att det antagligen var på grund av att han var jude att han inte fick plats på vandrarhemmen. Även om han inte var det formellt så uppfattades han som en jude i det judefientliga Tyskland på 30-talet. Min far återkom ofta till att Hitlers eget utseende, med kort kropp och mörkt hår, var mycket olikt nazisternas ariska ideal med ljust hår och reslig kropp.  

Det handskrivna släktträdet

Det handskrivna släktträdet som jag fick med mig när vi tömde huset i Nakskov är utarbetat av Vilhelm Slomann, som också skrev några kommentarer. Erik Slomann har också lagt till lite noteringar. I början tyckte jag det var svårt att tyda släktträdet, men jag har tittat på det lite då och då och förstått mer och mer allteftersom jag utforskade Slomann-släkten via andra källor.

Enligt släktträdet har Wulff Salomon fem syskon. En av dem är brodern Juda Salomon (1770-1824) som blev gift med Elle Lorch (1787-1857). Jag har ett porträtt av detta par i form av en silhuett (papirklip). Jag tror det hängde i matsalen i Nakskov tillsammans med porträttet av Sally Slomann. Min pappa har gjort noteringar på baksidan av båda dessa porträtt.

Juda Salomon nämns i Dansk Jödisk Museum:

De fire brødre Salomon ender alle i Odense. Den yngste Juda fik borgerskab allerede i 1796, og Wulff får som den sidste borgerskab i 1811.Den ældste af brødrene, Alexander (1762-1844) fik aldrig borgerskab, han boede som ungkarl hele livet hos sin bror Juda og efter dennes død hos hans enke, hvor han gik til hånde

I kommentarerna har Vilhelm Slomann skrivit om Sally Slomann:

David Salomon lod sig döbe og tog navnet Julius Diedrich Slomann, Schlaume Salomen lod sig döbe og tog navnet Sally Slomann. Nävnte to brödre drev sammen en Forretning i Porcelän (en gros). Forretningen stiftedes i Januar 1848 og drevs i Ejendommen Stormgade 19, der ejedes af de to Brödre, efter J.D.S. Död av S.S., indtil han solgte den i 1871 (1872 ?). Sally lod bygge Villaen Alhambravej Nr. 8, hvor han boede inftil sin död. Begge disse Ejendomme er (1917) saa godt som uforandrade fra den tid.

Erik Slomann har lagt till denna notering:

Ved Nationalmuseets store udvidelse i årene 19..    blev egendommen i Stormgade indlemmet i museet og en restaurang blev indrettet i bedstefars (Sally Slomanns) lejlighed på 1 sal, denne resturang er senere opgivet.

Vilhelm Slomann har också skrivit om Bella (Betty) Salomon (1803-1868), som var Sally Slomanns syster:

Bella (Betty) Salomon (f. 1803) kaldet ”Tante Betty ved siden af” fordi hun havde bopäl til sin död i Stormgade ved siden af Ejendommen Stormgade 19. Var som ung og som yngre Selskabsdame bl.a. paa Nysö, skrev Lejlighetdsdigte og Vers, hörde til den kreds der paa Nysö samlades om Thorvaldsen. Har fra Engelsk oversat engelske Börneböger, f.eks Clarck og Maya, hvoraf en enkelt indledes med en versificeret Fortale: En Tante taler til nogle Börn, for hvilke det skal läses högt. I Fortalen kaldes börnene ved Familiens Navne: Therese, Jette o.s.v. Emil, Vilhelm o.s.v. Hun komponerede ogsaa.

Thorvaldsen som nämns är bildhuggaren Bertel Thorvaldsen (1770-1844). I danska Wikipedia kan man läsa:

 Det meste af sommeren og efteråret tilbragte Thorvaldsen som baron Stampes gæst på herregården Nysø, hvor der var bygget ham et atelier. 

Wikipedia skriver om Nysö: 

Nysø var i 1800-tallet samlingspunkt for mange kunstnere, bl.a. H.C. Andersen og Bertel Thorvaldsen, hos baron Henrik Stampe og hustru Christine Stampe. På slottet er et museum for Thorvaldsen.

Med i släktträdet finns också Victor Kuhr (1882-1948), son till Henriette Salomon (1847-1922). Henriette Salomons far, Victor Salomon (1807-1875), var Sally Slomanns bror. Han ändrade dock inte sitt efternamn när han döptes. De finns med i det lilla släktträdet som publicerades i Dansk Bibliografisk Leksikon. Victor Kuhr var professor i filosofi vid universitetet i Köpenhamn och skrev en del böcker. Det går att läsa mer om Victor Kuhr i Dansk Bibliografisk Leksikon.

Det speciella med Victor Kuhr är att han också är släkt med Wulff Salomons fru Sara Salomon, född Oppenheim. Saras syster Betty Schwartzbrem, född Oppenheim, var mormor till Victor Kuhrs pappa.

Så här skrev Dansk Jödisk Museum:

5 af Wulff og Saras børn blev døbt som voksne. 2 af sønnerne ændrede i den forbindelse efternavnet til Slomann. En tredje – døbt – søn, Victor Salomon (1807-1875) blev teolog, først adjunkt og kateket i Horsens, senere sognepræst i Vetterslev sogn (Sorø amt), til sidst i Herslev Sogn i Roskilde amt. Hans datter Henriette Christiane Emilie Salomon (1847-1922) blev gift med James Alfred Kuhr (1852-1884), hvis morforældre var ovennævnte Betty Oppenheim og Henrich Ludvig Schwartzbrem, så Henriette og James var kusine og fætter af 2. grad. Men til trods for det genetisk uhensigtsmæssige heri blev de forældre til en højtbegavet mand, professor i filosofi ved Kbh.s Universitet James Victor Kuhr (1882-1948). Han flygtede til Sverige i oktober 1943, selv om hans jødiske aner lå langt tilbage og han ikke engang efter nazisternes regler skulle regnes for jøde.

Sent i utforskningen upptäckte jag också Wencke Slomann (1918-1990), en norsk arkeolog, med järnåldern som specialitet. Hennes namn kom ofta upp när jag sökte på namnet Slomann, men jag trodde inte vi var släkt eftersom hon var norsk. Jag upptäckte dock att hon fanns med på det handskrivna släktträdet även om namnet var svårt att tyda. Det visade sig att hon var Vilhelm Slomanns dotter. Norska Wikipedia skriver om Wencke Slomann:

I 1946 fikk hun stilling som konservator ved Bergen Museum der hun ble fram til 1951. Da fikk hun ansettelse som konservator og senere førstekonservator ved Universitetets Oldsaksamling i Oslo. Her ble hun fram til pensjonsalder i 1986. Slomann var den første kvinnelige arkeologen som ble ansatt i en fast konservatorstilling.

Vilhelm Slomann hade även en dotter som hette Elisabeth Slomann (1921- ). Vilhelm Slomanns första fru, Alfhild Aagot Smith (1884- ), var från Trondheim, och det var med henne han hade döttrarna Wencke och Elisabeth. Efter skilsmässan 1925 var döttrarna mycket hos släkten i Norge. När Elisabeth blev gift kom hon att heta Elisabeth Johannessen. I Trondheim finns det två personer Sten Slomann Johannessen, som eventuellt är Elisabeths son, och Arne Slomann Johannesen, som möjligen är Sten Slomann Johannesens son. Det kan mycket väl vara så att släktens användning av efternamnet Slomann lever vidare tack vara dessa två personer i Trondheim.

Källförteckning

Dansk Jödisk Museum : https://www.jewmus.dk/dansk-joedisk-museum/

Dansk Bibliografisk Leksikon : https://biografiskleksikon.lex.dk/ (om Emil S, Vilhelm S, Herman S)

Danmarkshistorien Lex.dk : https://danmarkshistorien.lex.dk/ (om barnarbete i Danmark)

Danmarkshistorien.dk från Århus universitet: https://danmarkshistorien.dk/ (Om judars villkor i Danmark)

Tidsånd – Amalie Skram och Johanne Skram: https://tidsaand.no/person/carl-victor-slomann

Franco Pratesi: Aage Slomann – En Pionær fra New York og Vesterbrogade http://naibi.net/d/22.pdf

Encyclopedia.com: Slomann, Aage (1891-1970) : https://www.encyclopedia.com/science/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/slomann-aage-1891-1970

Kendtes Gravsted: Herman Slomann: https://www.gravsted.dk/person.php?navn=hermanslomann

Kendtes Gravsted : Emil Slomann: https://www.gravsted.dk/person.php?navn=emilslomann