Jag fortsätter mina berättelser utifrån de bilder och minnen jag har från olika resor.
Det är roligt att ta vara på de bästa bilder och sätta dem i ett sammanhang med hjälp av de minnen jag har. Goda upplevelser som är roliga att förmedla genom bilder och text.
Ofta är man på gott humör när man tar en bild. Man upplever något som man vill ta vara på. Ofta för sin egen skull men också för att förmedla till andra.
Att koppla ihop bilder och minnen ger bilderna nytt liv.
Jag får en möjlighet att förmedla min upplevelse bakom bilden.
Det är en av de positiva saker jag har lärt när jag har arbetat med denna blogg.
Det blir för mig ett mervärde i att ta fram de bästa bilder från olika resor och försöka formulera de upplevelser och minnen jag ville förmedla.

Även för resor som gjordes 2011 finns det minnen kvar. Det kan vara ett kroppsligt välmående när man vandrar eller promenerar i naturen. Det är nog något av det bästa jag vet. Något som Viljo och jag har gemensamt.
Viljo skriver resedagbok med korta noteringar om vad vi gjorde dag för dag.
Det har gjort det möjligt att strukturera de minnen jag vill förmedla och har varit en stor hjälp också när det gäller att komma ihåg olika ortsnamn.

Vandringar och utflyktar

Vi valde att gå på de mer naturnära vandringarna på Härvejen. Vädret var blandat så vissa dagar blev det utflykter i stället för vandringar. Det blev en bra mix med vandringar där man upplever allt på så nära håll och utflykterna där man får se en del av omgivningen.
Vandringarna i den gröna inramningen var behagliga och sköna . Vi hade med oss matsäck att äta på vägen. På eftermiddagen efter vandringen blev det ofta fika på något mysigt ställe med äppelkaka, som är så typisk för Sönderjylland.

Härvejen är ett historiskt landskap i gränslandet mellan Danmark och Tyskland. Gränser har flyttats genom åren och det fick vi se på nära håll på våra vandringar.
Första vandringen var längs med Kongeån, som under många år (1864 till 1920) utgjorde gränsen mellan Danmark och Tyskland. Det var en mycket vacker vandring – veckans finaste.
Den andra vandringen det finns bilder från gick igenom en plantage från Immervad bro till Vested Sjö. En bra vandring.
Vi var på flera vandringar men ibland blev det inga kort tagna. Det kan bli så med långa vandringar att man kommer in i ett flyt som ger en skön och behaglig känsla och det blir inte så att man stannar till och tar upp kameran.

På våra utflykter fick vi besökt Åbenrå med med min mors barndomshem. Vi hann också med en kort visit i Flensburg samt ett besök på Dybböl Mölle.

Vandring  längs med Kongeån

Vandring i plantage vid Immervad bro fram till Vested Sö

Utflykter till Åbenrå och Dybböl Mölle

Avslutning på Bov Kro i Padborg samt ett besök i Flensburg

Första gången jag var på Azorerna var 2004 tillsammans med Jens.
Då följde vi med på utflykter och vandringar som resebolaget arrangerade. Bl.a. var vi på en djungelvandring som gick genom en övergiven by och där vi badade vid ett vattenfall. Vi hade en lokal guide som var mycket kunnig och bra på att berätta om olika växter och om livsvillkoren på Azorerna.
Jag tänkte redan då att det var ett ställe jag gärna ville åka tillbaka till. Det var en vacker ö, med mycket grönska och en lite annorlunda natur. Det var dessutom behagligt att vara där – inte för varmt och inte så dominerat av turister. Det var så att man även upplevde lokalbefolkningen. De hade traditionen att grilla ute i naturen på söndagarna och man såg också hur de njöt av stranden och havet.

Azorerna består av nio öar – vi var på den största ön Sao Miguel.
När Viljo och jag åkte dit 2015 valde vi att bo på samma hotell, som Jens och jag bodde på 2004, Hotel Bahia Palace, eftersom det låg vackert vid havet och intill en fin badstrand.  Vi badade och solade ofta en stund på slutet av dagen, när vi hade kommit hem från våra vandringar eller utflykter. En skön avslutning på dagen. Efter middagen kunde man ta en öl på pubens balkong och spana efter fladdermöss eller den märkliga fågeln lira som var blind och aktiv på nätterna.

Hotellet låg lite avsides och vi hyrde bil så vi kunde ta oss runt på ön.
På våra vandringar såg vi många ovanliga växter bl.a. eucalyptus och ormbunkar stora som träd. Det finns också hortensia på många ställen. Hortensia kantar stigar och används också till avgränsningar mellan olika markytor. Det är vanligt att se kor som går och betar intill en inhägnad av hortensia.
Det finns många vackra sjöar som har bildats av gamla vulkankratrar.
En stor del av vandringarna på ön går just runt dessa sjöar.

Utsikt från hotellrummets balkong

Vandring vid tvillingsjöarna – Lagoa Azul och Lagoa Verde

Den ena sjön är blå – den andra grön – det är dock svårt att se på bilden.
Vi började vandringen vid utsiktspunkten Vista do Rei, där man har en vacker vy över de två sjöarna. Vi gick först på höjden och hade fin utsikt både ner mot sjöarna och ut mot havet. Vi fortsatte sedan ner till sjöarna och byn Sete Cidades, som ligger alldeles vid sjön.

Vandring runt sjön Lagoa das Furnas

En fin vandring med mycket växtlighet bl.a. eucalyptus träd och ormbunkar stora som träd. Vid sjön finns det också ett stort område med varma källor.

Utflykt till Ribiera Grande

Rebiera Grande är en trevlig stad, som låg alldeles vid havet. Det fanns fina byggnader och trevliga miljöer.

Lagoa do Fogo (Eldsjön)

Lagoa do Fogo ligger i ett vackert område av ön.

Vandring i en ravin nära byn Lomba de Fazenda

Veckans finaste vandring var i ravinen, som låg nära byn Lomba da Fazenda inte så långt ifrån Nordeste. En vacker natur med fina blommor och växter längs med vägen. Vi passerade även en bananplanta. Det var en behaglig vandring med lagom mycket utmaningar i form av upp- och nerstigningar och omväxlande vyer. Vi badade i ett havsbad, som låg ungefär halvvägs. Så det blev ett bra tillfälle att vila en stund i solen efter badet.

Utflykt till Mosteiros på öns västkust

På väg till Mosteiros stannade vi och tittade på många fina vyer över öns norra kust.

Min mor Helene Fogh föddes 1921. Hon växte upp i Åbenrå i Sönderjylland – gränslandet mellan Danmark och Tyskland. Familjens hus låg fram till 1920 i Tyskland, men i samband med att gränsen flyttades kom huset att ligga i Danmark.

Modern var dansk, fadern tysk och hon var den yngste av sex barn – först en pojke och därefter fem flickor. Jag har fått intryck av att hon ofta sökte sällskap utanför familjen och hon hade under sin uppväxt flera goda väninnor, som hon hade kontakt med även som vuxen.

Hon var utåtriktad och aktiv – var bl.a. scout (spejder) och även duktig på att rida och deltog i flera ridtävlingar. Hon var också som barn med i en radioteater tillsammans med en väninna.

Hon gick i den tyska skolan de tre första åren. Här hade hon sin far som lärare.
Han dog när hon var nio år gammal. Hon tyckte mycket om sin far och har ofta återkommit till det, så det måste ha varit en svår tid i hennes liv. Efter faderns död började hon i den danska skolan.

Som ung gick hon i hushållsskola i Köpenhamn. Hon bodde då på KFUK på Store Kannikesträde. Hon mötte min far på en fest i studentföreningen. När han sedan fick arbete på varvet i Nakskov 1943 gifte de sig för att tillsammans flytta till Nakskov. Det var lite speciellt eftersom en del av min mors släkt var tyskvänliga, medan min farmor var född i en judisk släkt.

Mina föräldre fick fyra barn – Mogens, Mikael, Susanne och Birgitte. Familjen hamnade så småningom på Strandvejen i Nakskov. Först hyrde de ett hus – men 1957 flyttade de in i eget hus – Strandvejen 11. Huset var min mors stora stolthet och det var också ett fint hem vi växte upp i. Nakskov var en välmående stad med varvet som största arbetsgivare.

Min mor har alltid varit mycket utåtriktad och det var hon som stod för det sociala livet. Det har varit många fester i huset – men också många spontana besök.
Vi hade också en del kontakter med familjer från Ryssland och Polen, som bodde i Nakskov i perioder. De representerade rederierna som hade beställt båtar som byggdes på varvet. Jag har ofta tänkt på det som en stor fördel att få möta folk från andra länder på det sättet.

När alla barn hade flyttat hemifrån läste hon vissa ämnen på gymnasienivå  bl.a. danska och tyska och hade stor glädje av det.

Familjen firade i många år sin semester på Grönnestrand i Nordjylland. De senaste åren blev det Svinklöv Badehotel.

Hon har alltid varit glad för att sjunga och vi sjöng ofta i bilen. En av hennes favoriter är ”Se, det summer af sol over engen” – med text av Holger Drachmann. Jag har ett minne av att min mor sjöng den tillsammans med min moster Misse.

Hon flyttade in på Margretecentret i Maribo våren 2015.

Monets trädgård

Monets trädgård ligger i Giverny i Normandie. Vi bodde på ett Bed and Breakfast i en närliggande liten ort. Boendet var i sig en upplevelse och ägaren delade med sig av olika tips på turistmål i närheten. Han visste mycket om Monets trädgård och vi kände oss väl förberedda vid vårt besök. Bl.a. berättade han hur Monet planterade blommor ordnade efter färger. Vilket vi också såg exempel på.
Trädgården var mycket vacker och särskilt området kring dammen, som finns med på så många av Monets målningar, var något alldeles speciellt.

Bretagnes västkust – Crozon

Vi fortsatte sedan vår resa ut till Bretagnes västkust, mot halvön Crozon, där vi tänkte vandra utefter kusten. Vi bodde fem nätter på ett hotell i en liten ort – Le Fret – inte långt ifrån Camaret-sur-Mer. Det visade sig att hotellet hade en mycket fin restaurang, som serverade vällagad fisk. Så vi njöt av god middag där varje dag och kände också hur bra vi mådde av att äta fisk så ofta.

På dagarna vandrade vi utefter kusten med många fina vyer. Eftersom vi inte hade förberett så mycket hemifrån hämtade vi broschyrer på turistbyrån i Camaret-sur-Mer, vilket fungerade utmärkt och gav oss några fina vandringar t.ex. vid Cap de Chèvre. Den bästa vandringen var från Pointe de Pen-Hir till stranden Plage de Pen Hat. En otrolig fin vandring där man gick längs med havet hela tiden – och stranden vi kom till var mycket vacker.

Efter vandringarna hann vi ofta med ett bad innan lunchen som ofta bestod av Galettes med ägg och skinka. Även det ett måltid vi mådde bra av.

Nakskov

På väg hem till Sverige hälsade vi på min mamma i huset i Nakskov. På bilden njuter hon sol och vind vid Hestehovedet.

Vägen till Bretagne via Bov Kro i Padborg, Liège i Belgien och Honfleur i Normandie.

Bov kro – Den fina krogen i Padborg med historiska anor har varit första anhalten på våra bilresor till Bretagne i flera år. Så också denna gången. Här finns trevlig miljö och god mat.

Liège var en kort och trevlig bekantskap med den fransktalande delen av Belgien.

Honfleur i Normandie valdes efter en rekommendation från en Bed & Breakfast ägare som vi bodde hos för några år sedan. Han var mycket entusiastisk men vi tyckte det var lite för turistat. Vi fick dock en god middag på vårt hotell och kände oss nöjda med det.

Mount Saint Michel

På vägen vidare mot Bretagne körde vi till Mount Saint Michel för att njuta av den vackra byggnaden och omgivningen.

Dinard

Dinard är en mycket trevlig semesterort, som erbjuder ett behagligt och njutbart liv med promenader utefter havet och restauranger i strandkanten, vars specialitet är Moules Marinieres.

Tidvattnet gör att stora ytor av havsbottnen frigörs under dagtimmarna. Ytan utnyttjas till en rad aktiviteter som spel och lek. På kvällen kommer vattnet tillbaka ibland med mycket kraft och stora vågor.  Även det ger speciella upplevelser. Tidvattnet kring Dinard är bland det största i världen, med över 11 meter i höjdskillnad.

Hitchcock i Dinard

Det finns en staty av Alfred Hitchcock. Han fick tydligen idén till filmen Fåglarna vid ett besök i Dinard och filmen spelades in i Dinan, som ligger i närheten. Precis som man ser på bilden sitter det alltid måsar på statyns huvud.

Tregastel

Tregastel ligger i anslutning till den vandringsled som går utefter Bretagnes norra kust – Sentier des Douaniers (Tullarnas stig).  Vi har tidigare vandrat här och ville nu utforska nya delar och återuppleva några favoritvandringar. Vi var fyra dagar i Tregastel och hann med flera vandringar samt en båtutflykt.

Båtutflykt till fågelreservatet Les Sept Iles (De sju öarna)

Les Sept Iles  har bl.a. en stor koloni av havssulor (på dansk sule). Vi såg även en enkel lunnefågel i vattnet precis intill båten.
Vi gick i land på en av öarna. Vi hade under vintern sett ett TV – program som hette Det stora fågeläventyret och blev lite lekfullt inspirerade av det en stund och jagade fåglar med kameran. Hur som helst var det fint att gå runt på den lilla ön.

Vandring till restaurang med havskräftor. 

En fin vandring längs med havet där tidvattnet förändrade landskapet under tiden vi gick. Vi såg bl.a. en grupp till häst som utnyttjade en frilagd yta till att skapa en ny rutt.
Vandringen avslutades med ett dopp i havet och lite vila i solen.

Vandring runt ön Ile Renote.

Det regnade lite men det var ändå en skön promenad runt ön.

Vandring längs med Rosa granitkusten.

Rosa granitkusten lever verkligen upp till sitt namn. På kuststräckan mellan
Ploumanach och Perros-Guirec ligger det stora rosa granitblock som skapar olika formationer. Vissa har namn eftersom de så tydligt liknar något vi känner igen som t.ex. en hund. Det är dock klippformationerna som man inte känner igen som konkreta föremål som fascinerar mest.

Här kommer några exempel ….

Solnedgång i Tregastel

Vägen hem via Brygge, Lubeck, Maribo och Rörvig.

På vägen hem från Bretagne åkte vi längs med Normandies kust och passerade bl.a. Le Havre och Dunkerque. En mycket vacker väg och jag minns särskilt kvällsljuset som något alldeles speciellt.

Vi fortsatte sedan till Brygge, som på grund av sitt centrum med välbevarade byggnader från medeltiden, finns med på UNESCOs världsarvslista. På den korta tid vi var där hann vi se en del av detta. Vi fick nu också uppleva den flamländska delen av Belgien. I vanlig ordning hittade vi en trevlig pub med god mat.

I Lubeck hade vi råkat boka ett lite speciellt men väldigt centralt beläget hotell.
Det var mitt första besök i Lubeck sedan skoltiden så det var roligt att återse staden.

I Maribo hälsade vi på min mamma på dagen och på kvällen åt vi på kinarestaurang tillsammans med Mikael och Björg. Gott och trevligt var det.

Vi fortsatte sedan till Rörvig hos Susanne och Kell. Vi besökte bl.a. ett fågelreservat för att spana efter havsörn. Vi hann också med ett bad i havet på morgonen.  Alltid skönt och uppfriskande!

Jens och jag var i New York sommaren 2017.
Jag använde några av de pengar jag har fått i arvsförskott av min mamma.
Hotellet bokade jag redan på hösten 2016.
Hotell kan man ju alltid avbeställa – så det kändes lite som en dröm.
I januari när Jens var här på sin julledighet köpte jag flygbiljetterna och då var det plötsligt på riktigt. Spännande.
Jag har varit i New York två gånger tidigare med jobbet men det var i januari månad båda gångerna och det var rätt så kort tid varje gång.
Jag tyckte mycket om New York.  Man kan gå runt – vilket jag gillar. Breda trottoarer med gott om plats.

Nu skulle vi dit i juni och strax efter midsommar reste vi.
Det visade sig att det var rätt så varmt – men det gick bra att ta sig runt ändå.
Det var bara en dag det var kvavt och då åkte vi båt.
Vi bodde väldigt centralt i Midtown – väldigt nära Broadway-kvarteren och också väldigt nära Central Park.

Första dagen tog vi oss till Central Park och ända fram till Guggenheim, där vi tittade på utställningen. Det var bl.a. några fina tavlor av Chagall och Jens studerade också konsten med intresse – jag minns att han tyckte att Kandinsky var intressant. Guggenheim är  inte större än att man mäktar med att se det som finns och byggnaden i sig är fascinerande.

Det var också skönt bara att gå runt i Central park – lyssna på klassisk musik som spelades från en scen eller sitta på en bänk och titta på folk i parken. Det var examenstider så många var där för att fira och fotografera.

På väg till Guggenheim passerade vi H C. Andersen som har en fin plats vid en liten sjö i Central Park.

Dag två tog vi Hop on och Hop off  buss till nedre Manhattan.
Det var en bra Guide på bussen och vi fick reda på en del om New Yorks historia.

På nedre Manhattan gick vi en fin promenad längs med Hudsonfloden och åt på en trevlig restaurang på vägen.

Därefter tog vi båten ut till Frihetsgudinnan.

Det var dock krångel med bussen tillbaka till Midtown och vi var trötta och hungriga när vi kom till hotellet.
Jens föreslog att vi skulle äta på hotellet, där de hade en speciell hamburgare med något japanskt kött. Det var gott – och skönt att göra det lite enkelt för sig.

Dag tre gick vi till Rockefeller Centers Top of the Rock med fin utsikt över Manhattan.
Vi fotograferades också sittande på vad som skulle föreställa en bjälke – likt den berömda bilden med arbetarna som äter lunch.

Därefter gick vi till FN huset – en fin promenad genom en annan del av New York. Jens visade vägen … det kändes bra. På vägen hem mot hotellet åt vi pizzaslides.

Dag fyra var vi på Naturhistoriska museet. Det var intressant eftersom de hade byggt upp fina miljöer kring djuren. Finare än Naturhistoriska museet i London tycker jag det var.

Vi avslutade dagen vid Strawberry Fields – minnesmärket för John Lennon i Central Park.

Vi hade en dag där vi åkte båt runt halva Manhattan. Det var en bra Guide som berättade om det vi såg på vägen. Han tipsade också om Hells Kitchen som ett område med många bra restauranger. Vi åt sedan i detta område varje kväll. Mycket trevligt.

På väg hem från båten till hotellet fikade vi på ett mysigt litet café. Det började regna och det passade bra med en fika då.

En kväll såg vi Chicago på Broadway.

Jag blev mycket förtjust i en av huvudrollsinnehavarna. Hon var så bra – både på att dansa, sjunga och agera. Riktigt bra var hon. Roligt med en sådan positiv överraskning.
Det var också roligt att se själva inredningen på teatern – inte minst hur scenen var uppbyggd. Det var inte mycket plats och all yta utnyttjades.
Det var en riktigt rolig upplevelse.

Sista dagen började vi med att äta frukost i Central Park. Frukosten köptes på ett lyxigt café nära Columbus Circle.
Efter frukosten gick vi mot Lincoln Center där vi satt i skuggan och njöt av tystnaden. Det var tidigt på förmiddagen och inte mycket folk där och vi gick runt och tittade på omgivningen.

Vi fortsatte sedan vår vandring genom Upper West Side …

och kom så småningom till stigen som går utefter Hudsonfloden. Det var riktigt fint där.
Folk cyklade, sprang eller promenerade. Det fanns ställen med fåtöljer där man kunde koppla av – sitta och läsa t.ex. Och bänkar där man kunde ta en paus och njuta av utsikten. Ett riktigt folkliv var det här.

En äldre kvinna visade Jens och mig några gäss med ungar. Jag antar att det har funnits en tid där det inte så fanns mycket djurliv i Hudsonfloden.  Jag tror att det var det hon försökte berätta.

Det var otroligt skönt att gå där utefter vattnet och Jens och jag följde stigen fram tills vi var i nivå med vårt hotell. 54 #Street.
Middag åt vi i Hells Kitchen på en italiensk restaurang.